Sharing the Gospel in Cyberspace

Varje söndag eftermiddag efter gudstjänsten brukade pastorn och hans elvaåriga son gå ut i deras hemstad för att dela ut traktater.

Denna särskilda söndag när pastorn och han son tänkte gå ut var lite kallt ute och det regnade lite smått. Pojken gjorde sig i ordning och tog på sig lite varma kläder och sa, OK pappa jag är redo.

Pappa, pastor frågade, redo för vad?

Pappa, det är dags att vi samlar våra traktater och går ut. Pappas svar var, ”Sonen min, det är väldigt kallt ute och det regnar”.

Pojken tittade förvånat och frågade, men pappa tänker du inte människor dör utan Gud även det regnar.

Pappas svar var, Son, I vill inte gå ut när det dåligt väder som idag.

Förtvivlade pojken frågade, snälla pappa får jag gå ut själv då?

Pappa tänkte liten stund och sa, son du kan gå om du vill och här är traktaterna, var försiktig. Tack pappa sa pojken.

Denna lilla pojken gick ut mitt i regnet och delade ut traktater till varje människa som han mött på gatan. Han gick och knackade dörr och delade ut traktater.

Efter två timmars vandring i regnet började han skaka och nu hade han bara ett traktat kvar i handen. Han stannade vid korsning och tittade om det någon komma förbi så att han kan överlämna det sista.

Sedan han vände mot den första huset han såg och sprang ditt och ringde på dörrklockan. Han ringde men ingen öppnade. Han ringde på klocka gång på gång ett bra tag. Han väntade men inget svar.

Till sist elvaåringen tänkte går därifrån, men något stoppade honom. Han återvände tillbaka till dörren och ringde på klockan först och sedan bankade på dörren. Han fortsätt bankade på dörren med sin knytnäve.

Han väntade vid dörren och det kände som något håller honom där.

Han ringde igen och denna gång dörren öppnades försiktigt.

Innanför dörren stod en äldre dag som såg ut väldigt ledsen. Hon frågade, vad kan jag göra för dig son?

Med glimten i ögat och med leende sa den lilla pojken, Frun, jag ber om ursäkt om jag har besvärat er, men jag måste säga till dig att ”JESUS VERKLIGEN ÄLSKAR DIG”. Jag kom hit för att överlämna det sista traktat som jag hade så att du kan lära känna Jesus och hans oändliga kärlek.

Med det ordet överlämnade sista traktaten och pojken vänder mot gatan för att gå hem. Den damen ropade efter pojken och sa, tack så mycket son, må Gud välsigne dig.

Följande söndag morgon pastor stod vid predikstolen. Under gudstjänsten frågade han om det finns någon som vill dela med sitt vittnesbörd eller berätta vad Gud har gjort under veckan.

Sakta, vid kyrkan sista bänkrad stod up en gammal kvinna. När hon började tala det strålade i hennes ansikte. Hon sa, ingen i denna församling känner mig. Jag har aldrig varit här tidigare i mitt liv.

Jag ska tala om för er, förre förra söndag var jag inte kristen eller troende. Min man dog på ett tag sedan och jag blev ensam kvar.

Förra Söndag regnade mycket och det var kallt och grått ute. Så kändes även i mitt hjärta. Jag hålla på avsluta mina dagar på jorden eller planera göra det eftersom jag kände det är ingen mening med mitt liv och allt kändes hopplös.

Därför tog jag ett rep och stol gick upp till vindvåning. Jag hade knutit fast repet i taket och just stod på stolen för att knuta andra ända runt min hals.

I min ensamhet och nedbruten av sorg stod jag på stolen håller på nästan hoppa ner, hörde jag ljudet av dörrklockan i nedre våningen. Jag stod stilla på stolen och tänkte vem som helst som ringer på dörren går i väg nog snart. Jag väntade och väntade men ljudet av ringningen blir högre och högre. Jag tänkte mig själv, vem all sin dag kan detta vara? Ingen brukar ringa på min dörr och komma och hälsa på. Jag tog bort repet från min hals klättra ner från stolen och gick ner till nedre våningen och öppnade dörren. Under tiden ljudet av ringklockan blev högre och högre, till slut började banka på dörren.

När jag öppnade dörren jag kunde inte tro mina ögon, för där stod en pojke som strålade som ängel som jag aldrig såg tidigare i mitt liv. Han log mot mig, oh jag kan aldrig beskriva det till er!

Hans ord vid dörren väcktes någonting i mitt hjärta som har varit fyllt utav sorg, smärta och tomhet. Han sa, Frun, Jag kom hit till dig att tala om att, ”Jesus verkligen älskar dig. Sedan gav han mig denna bok vilket jag håller i min hand just nu.

Mitt i kallt och regning väder den lilla ängel gick i väg och jag stängde dörren och läste varje ord som stod i det.

Sedan gick jag upp till vind våningen och tog bort både repet och stolen. Jag behövde inte det längre.

Se ni… nu att jag är en glad Guds barn. På grund av att det fanns er kyrkans adress på baksidan tänkte jag komma hit personligen tacka er. Den ängel, pojken kom precis i sista stunden och genom den mitt liv blev räddad.

Det fanns inte ett enda öga som tör vid den stunden och alla som fanns där blev rörd. Under tiden alla började tacka Gud pastorn gick ner från predikstolen till första bänk raden där den pojken satt vid sin mamma. Han lyfte pojken och kramade honom länge utan att säga ett enda ord.

Förmodligen inte funnit något kyrkan i världen som fyllt av tacksamhet och glädje som denna församling vid denna stund. Pappa pastor tog fram sin son fram till predikstolen och hela församlingen tackade Gud tillsammans.

"Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader i himlen"

(Matt 10:32)